Goddag världen,
jag tror bestämt att det är dags för ett nytt blogginlägg.

mitt liv är så likt och ändå inte.
jag har blivit myndig, fått massa kärlek av de sötaste människorna, gått i skolan, försökt bli en aikido bemästrare, varit lite i kyrkan, spelat på min gitarr (som efter Arvids omstängning är betydligt bättre än innan) & sånt. bränt pengar på fika & luncher.

men ändå känns livet alltid så annrolunda, känslorna man somnar in till är alltid så olika, unika, differerande. Teitur sjunger "I run the carousel" jag vet inte om jag gör det. det känns mer som om man är på ett nöjesfällt & nyfiket hoppar på någon och hoppas att den ska leda en genom resan. Alla små val tycks bygga helheten, som skruvarna i spinrock.

Igår fick jag igen mitt tantiga beteende, stina, lisa & annas presten till mig (förutom fika) var ett spettsparaply så att jag skulle kunna leva ut all min tantighet. så nu ungdomar, akta er nu har jag fått ett vapen att slå små stackars trettonåriga busiga pojkar i knävecken, nästa steg blir väll hummerracet på supermarketen eller ullared.

Om några timmar ska jag på interjuv för ungredaktionen, oj! jag trodde inte att de skulle höra av sig men icke sa nicke. Ett telefonsamtal från Tuva & så blev läget annorlunda. Fast en interjuv betyder inte att man blir antagen, men det känns roligt att få gå dit. Så får vi se resten.

nu blir det thé & lite skrivande i mitt nya vackra block som jag fått från amelie.

dagens puss går till stina, lisa & anna för att de förgylde min dag så igår. <3

Love!